Känner mig fri på ett konstigt sätt!
Äntligen släppt taget!
Du satt i stolen bervid, tittade på mig med dina ledsna ögon, tårarna du försökte hålla inne, förstod jag att det var dags att släppa taget! Så som du kände dig i just den stunden, har jag känt i 3 år. Känslan att inte få vara med den man vill engentligen vara med! Den här gången var det jag som sa ifrån, den här gången var det jag som sa nej! NEJ för en sista gång!
Du sa att du inte hade några känslor för mig!
Du sa att jag inte betyde nått för dig!
Och jag frågade dig när du satt i stolen bervid mig!
Du svarade nej!
Du frågade vad jag vill ha!?
Jag vill ha en som älskar mig, en som bryr sig, en som håller om mig, en som går vid min sida!
Du kommer aldrig kunna ge mig de!
Insätt de nu kanske några år försent!
Vi har haft våran tid! men tiden rann ut!
Så för sista gången var det jag som sa NEJ!
Inga tårar, ingen ånger.
BARA en känsla av LYCKA!
Ängligen har jag släppt taget!
